torsdag 23 juni 2016

Mer än det man ser av Nancy Rue

Den här boken älskade jag när jag var i tonåren. Den har stått i bokhyllan oläst sedan dess och nu bestämde jag mig för att det var dags att läsa om den.

Felix är 17 år och går sista året på High School och hon är så trött på allting i sitt liv. Skolan, cheerleading, sin hopplösa familj och till och med sina vänner. När hon får ett mindre utbrott och börjar skrika på sina klasskamrater under lektionen så skickar hennes lärare henne till kuratorn som ställer diagnosen att hon är understimulerad i High School och behöver mer utmaningar. Han talar om att om hon vill så kan hon få börja läsa college kurser på kvällstid redan nu när hon går i High School. Felix blir eld och lågor. Här är den utmaning som hon har väntat på. Hon lyckas övertyga sina föräldrar om att det är en bra idé och så står hon där och ska skriva in sig på en kurs i engelska och en i fotografering.

Det är då hon träffa Michael för första gången. Han skriver in henne på fotograferingskursen och det första Felix lägger märke till är hur snygg han är, att han sedan skämtar och är trevlig gör inte saken sämre. När Felix kommer för att delta i sin första kvällsföreläsning så hoppas hon verkligen att hon ska träffa honom igen. Det gör hon också, men det blir inte alls som har tänkt. Michael den fantastiska är handikappad och sitter i rullstol. Om det är någonting som Felix inte vet hur man ska hantera så är det handikappade människor och när hon stöter på Michael igen under en rast så blir det mycket tydligt. När han trots hennes zombiliknande beteende frågar om hon vill ta en fika efter lektionerna någon kväll så svarar hon ja bara för att hon tycker synd om honom och inte kan säga nej.

Så hon träffar Michael igen och får veta mer om honom och upptäcker att han är bra på att lyssna och snart har hon berättat mer om sig själv än hon gör för de flesta. Att han förutom att sitta i rullstol är religiös stör henne till en början. Men ju mer hon träffar Michael ju mer tycker hon om honom och snart ser hon inte ens rullstolen och börjar acceptera att hans tro är en del av honom. Hon följer med honom till kyrkan och hon börjar önska att han inte ska tjata så mycket om att de är vänner, för hon vill helst att de ska vara mer än vänner.

När hennes bror bygger en rullstolsramp till huset för att Michael ska kunna hänga mer hemma hos dem förstår hon att hennes familj verkligen har accepterat Michael och Felix börjar trivas med sitt liv igen. Hon får välbehövlig stimulans och utmaning när hon tar sina collegekurser, hon har Michael och andra nya vänner i kyrkan och på institutionen för handikappade barn känner hon att hon faktiskt kan göra skillnad för en liten pojke. Det enda som inte är toppen är High School där hon känner sig mer och mer bort från allt det som händer och där hon och bästa vännen Annie glider ifrån varandra mer och mer.

Men precis när allt känns som bäst händer något som ställer Felix värld på ända, Michaels van blir stulen. Eftersom den är nyckeln till Michaels frihet och han absolut inte vill vara beroende av Felix eller någon annan blir det mycket kärvt mellan dem och Felix har ingen aning om hur hon ska ställa det till rätta så hon vänder all sin energi mot pluggandet där hon i alla fall har koll på läget. När det verkar som att det inte heller kommer att lyckas känner sig Felix allt mer förtvivlad. Då plötsligt vänder allt.

Det här är en bra bok även om jag inte är lika förtjust i den som när jag var i tonåren. Nu för tiden hör jag knappast till målgruppen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar